På morgonen idag när jag vaknade, så tänkte jag att det skulle bli jobbigt att lämna Joeline på hennes förskola. Inte för att hon inte trivs på sin förskola, utan att det har gått ett tag sedan hon var där sist. Men Chi fick jag, det gick jätte bra. Inga tårar här inte 🙂
Det gör så ont i hjärtat när man måste lämna det käraste man har ledsen. Fy det är riktigt jobbigt, eller hur? Ingen kan förstå hur det känns, förrän man själv är där. Men tur att Joeline går på världens bästa förskola. Känner mig riktigt trygg och vet att jag kan ringa när jag vill.
Nu blir det jobb för hela slanten 🙂
Postat med WordPress för Android
Senaste kommentarer